Nyklippt kille
26/4-2019
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig riktigt...
På natten till fredag den 26:e april 2019, dog min morfar på Huddinge sjukhus. Steffi och jag var vid hans sida till slutet. Det hela hade gått ganska fort... Morfar ramlade ur sängen och en gång ur rullstolen i badrummet, före påsk. Fick åka med ambulans till Södertälje sjukhus, där de skickade hem honom med hjärnskakning och sprickor i revben. Jag var hos honom på skärtorsdagen och han låg i sängen, men vi pratade mycket. På annandag påsk åkte han akut in med ambulans till Huddinge sjukhus där de konstaterade att han fått en massiv stroke på den friska hjärnhalvan. De gånger han hade ramlat före påsk, hade han fått ministrokar som gjort att han ramlade... Han hade njursten och brutna revben som punkterat lungan och gjort att han fått vätska i lungan. De ville operera men allmäntillståndet var för dåligt. Läkaren ringde mig på onsdagen, men jag hörde inte, för jag diskade (var på jobbet). Mamma hade messat mig med lite info om vad läkaren sagt till henne.
På torsdagen ringer läkaren mig och berättar för mig hur morfar mådde, och jag sa att jag skulle till honom efter jobbet. Hon sa då att jag bör komma in så fort jag kan, för han inte hade lång tid kvar...
Jag fick en panikattack och får hjälp av kollegor att skicka upp vår samordnare på jobbet, som kör mig hem för att hämta Jimmy och sedan kör oss till HS. Jimmy och jag möter mamma nedanför hissarna upp till avdelningen... Vi åker upp tillsammans och får träffa morfar som ligger med slangar för att kunna andas. De har dragit ned på smärtstillande då läkare avgjort att det inte går att rädda honom... Morfar fick smärtstillande och lugnande. De drar ner lite på det lugnande medan vi är där så vi kanske skulle kunna få lite kontakt med honom, men han verkade få ont, så vi sa att han ska få mer lugnande så han inte känner av smärtan så mycket. Mina syskon och respektive kommer och säger farväl under dagen. Morfar hade nu fått ett eget litet rum där vi samlades i...
Hela dagen var skitjobbiga, såklart, men jag sa till alla att jag ska stanna hela tiden, vill inte att han ska vara ensam. En efter en åker mina syskon hem, förutom Steffi. Mamma åker hem med Robert och Elise på kvällen, för mamma hade sina mediciner hemma...
Syrran och jag turades om att sova, och Steffi väckte mig 00.25 och sa att det nog börjar bli dags. Jag hade hela kvällen suttit bredvid morfar i en stol och hållit i hans arm så han skulle känna att han inte var ensam... 00.30 tog morfar sitt sista andetag och jag brast i gråt...
Vi tillkallades sköterskan som i sin tur tillkallades läkare som 00.45 dödsförklarade morfar... Steffi ringde mamma, och messade Glenn & Morgan. Jag ringer Jimmy och berättade.
Steffi och jag får strax efter detta gå ut ur rummet så sköterskorna kunde tvätta av morfar och göra i ordning honom. Vi fick lite fika i matsalen, och mamma kom strax efter. Vid 01.30 fick vi gå in och säga farväl till morfar och sköterskorna hade gjort så fint i rummet. Vi satt där till 02.15 ca, sedan gick vi ut, för att röra oss hemåt... Jag var hemma strax före 03...
Jag är ledsen för att jag inte har min morfar kvar, men jag är glad att han inte mår dåligt längre, och inte har ont, samt att jag var med honom tills sista stund.
Morfar, jag saknar dig! Hälsa alla däruppe 💜
