Ny leksak

I morse, precis efter att Vincent ätit sin morgongröt, så fick han leka med en ny leksak, en brandbil i trä, som han fått av Jimmys kollegor. Brandbilen uppskattades och Vincent lekte med den i soffan och på sin lekmatta. På mattan sparkade han mest på den, när han rullade runt. 


Vincent har blivit en riktig fena på det där med rullning nu, på typ två sekunder har han rullat från rygg till mage, och lika fort går det tillbaka 😱👍
Jag brukar lägga Vincent under sitt gym på mattan, rätt nära övre kanten av mattan, sen ålar han sig, och rullar runt, fram och tillbaka tills han till slut ligger mitt på golvet utanför sin matta, framför tv'n. Den lilla turen tar väl en tjugo minuter cirka. Men jag är imponerad. Han är stark och kämpar på. Envis som en röd gris är han också!

Jag undrar var uttrycket "envis som en röd gris" egentligen kommer ifrån, någon som vet? Googlar jag det, så hamnar jag säkert på någon wikipediasida, och där kan jag inte lita på den skrivna informationen i alla fall... 

Nu ska jag försöka få lite sömn, jag är så trött. Jag sover dåligt, även om Jimmy hjälper till med nattningar. 

Jag hade btw världens äckligaste mardröm i natt. I många många år har jag drömt om en dörr högst upp i en trappa i ett hus en släkting har, jag har aldrig vågat gå upp för trappan, för jag har varit rädd för dörren och ses innehåll. Men i drömmen jag hade i natt, var både Vincent och Jimmy försvunna, och jag var tvungen att leta reda på dom, och då gick jag upp för trappan och in genom dörren, för att leta reda på min familj. Väl inne i rummet var det många små rum med dörrar mellan alla, rätt mysiga rum, vissa inredda som lekstugor, andra som små kök. Barnrum helt enkelt, i olika dess slag. Men kruxet var, att man kom inte ut ur första rummet om dörren gått igen. Alltså någon utifrån måste hålla upp dörren åt dig så man kan gå ut, annars är man fast... Skitläskigt... Jag hann inte drömma klart, för jag vaknade av att Vincent vaknade. Men jag tror mig minnas att någon öppnade dörren, och jag var på väg ut, men minns inte om jag var själv eller inte... 
Bara att jag vågat gå in genom dörren var en bragd. Men jag vill inte drömma om det igen, för det har skrämt mig sååå länge...

NU, ska jag försöka sova 😊

Guten nacht, und schlaf Schön meine Freunde 💜❤


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0