sandruts

Vincent börjar få en till tand nu...Den andra framtanden upptill...Många på en gång här nu ^^

Idag på jobbet så gick allt bra tycker jag...Ända tills när mellistiden tog slut 14.30, då kommer det in elever som vill ha mellis (klockan var då närmare 14.40). Erbjuder dom morot, men det blev tjafs om det. En sa till och med något till mig på sitt språk samtidigt som denne pekade och liksom hytte pekfingret mot mig... Kallade denne för mobbare, för det är inte första gången mot mig. Asså eleven går i trean och visar noll respekt mot oss i köket, gapar och skriker och kallar oss allt möjligt... Jag fick uppbackning i denna fråga av en kollega som var på plats och hörde och såg allt. Eleven fick en ordentlig utskällning och en rapport blev skriven till ansvarig klassföreståndare... Jag förklarade för eleven i lugn ton att vi inte säger till elever för att vara elaka, utan för att vi bryr oss om dom, och vill deras bästa. Både i skolan och i livet! Detta lyssnades inte på, men jag hoppas att det någonstans uppfattades och i framtiden kanske kan plockas fram och reflekteras över... Jag förstår verkligen inte... Dagens barn (i alla fall nästan hälften av de jag dagligen träffar) har lite eller till och med noll respekt för oss vuxna, de verkar tro att de bestämmer allt... Asså missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb och att arbeta med barnen, många gånger når jag fram till även våra "busar", men när dagen slutar som den gjorde idag, då undrar jag mest vad jag gjort som förtjänar det bemötandet och respektlösheten... Jag gör verkligen vad jag kan, och ta mig tusan, mer därtill, för barnen. Tyvärr är det som i många andra situationer, att det är någon eller några som förstör för alla andra... Jag önskar bara dessa barn (i detta fallet) all lycka i framtiden. Jag önskar att de inte hamnar snett i livet utan tar tag i vad det nu än är som gör att de bär på så mycket ilska och frustration, och gör något vettigt av sitt liv! Jag önskar ingen av barnen något ont!

Bis später meine Freunde 💜❤